Farfar, jag saknar dig <3



En del av blommorna bredvid kistan, från en begravning som var så fin.
Farfar jag saknar dig något så enormt mycket ♥


Boupptäckning + Smörgåstårta.



Idag var det boupptäckning för farfar och det gick bara bra. Efter det blev det Smörgåstårta med släkten. Sen till alla mina vänner som läser denna bloggen och vet vad som hänt idag så tänker jag inte ta upp det hemska på bloggen. Så det får hellre låta som att allt är bra än att nämna det här när visa idioter som inte bör läsa denna blogg gör det. Under eftermiddagen har vi varit en stor del av släkten ute i skogen och plockat fyra stycken två liters påsar med kantareller.

† Älskade farfar - saknar dig så grymt mycket.




One week left.


En vecka kvar som rubriken säger, och jag känner mig allt annat än redo för att ta ett sista "farväl". Farväl är för mig ett väldigt starkt ord men det är så det kallas när man begravs. En sista kontakt, men sen har vi en plats att alltid gå till och minnas allt det underbara med dig.

För helt ärligt har jag bara helt underbara och fantastiska minnen med min farfar. Genom mitt liv har han varit en av mina största förebilder och jag har alltid sett upp till honom. Det kommer jag fortsätta att göra, för så som min farfar varit vill jag med vara. Snäll och hjälpsam mot alla hur dom än behandlar en. Min farfar var och är för mig en stor hjälte. För hur dåligt han en mådde vissa perioder fanns han alltid där oavsett vad. Det kallar jag att man är helt underbar. 


† Vila i frid, älskade farfar <3

Ett samtal, några få sekunder, ett handtag senare och du har gått vidare. Nu slipper du lida och jag hoppas att du får det bra på andra sidan. För farfar vi säger inte hejdå nu, för någon gång ses vi igen och du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.

Det var en fin stund vi fick med dig där på sjukhuset, du såg så fridfull ut. För samtidigt som sorgen är så otroligt stor, så känns det skönt där inne i hjärtat för farfar nu slipper du lida. Du har aldrig gjort någon illa och därför förtjänar du själv ingen smärta heller.

Minnesstund i kyrkan imorgon, tårarna kommer spruta. Men farfar var lugn, jag gråter inte för att vi tagit farväl utan för att det känns så tomt. För i mitt hjärta kommer du alltid ha den största platsen någon någonsin kan få och vi kommer aldrig att ta farväl på det sättet. För så mycket som du hjälpt mig genom livet, tack farfar ♥

Carl Nilsson - Tjuttofemte juni nittonhundratjugosju  † 2011-07-16 - 08:33.


Farfar, i love you <3



Det är så jobbigt att veta att du är sjuk och kanske aldrig blir frisk igen. Se dig ligga där när du knappt får luft men även när du får andnings uppehåll gång på gång. Samtidigt som jag vet att jag inget kan göra, förutom att sitta där på sjukhuset med dig.

Har sovit med dig två nätter på sjukhuset nu och försökt sova inne hos dig. Varenda halvtimme har man vaknat upp av att du låter konstigt och knappt får luft. Tårarna rinner, för långt där inne i mitt hjärta känner jag mig så otroligt hjälplös. Men oavsett hur detta går ska du veta farfar att jag älskar dig ♥

Tack för att du finns älskling ♥

Detta inlägg är ett gästinlägg. Vi har vakat över farfar i några dygn nu så han troligtvis inte lever länge till. Sen när vi sitter där ringer telefonen och pappas systers man har troligen fått en hjärtinfarkt för tredje gången i sitt liv och han är bara runt fyrtio. Så Eva fick åka ner till han och vi stannade med farfar. Både jag, Siv och pappa var sjukt utslitna. Så när akutsköterskan kom till hemmet fick vi mackor, saft och kaffe. Tusen tack verkligen, för det behövde vi verkligen. Det är med tårar och en tung sten över bröstet man kommer att försöka vila några timmar inatt. För att orka besöka honom imorgon utan att ramla ihop helt på golvet.

Från mitt hjärta till er: Daniel Lindvall, Simon Hettman, Emma Hoffmann och hela släkten. Tack för att ni finns, för just nu när det som jobbigast inom familjen har ni gett mig otroligt mycket stöd. Utan er hade jag aldrig klarat detta, så tack åter igen för att ni finns  

Ett speciellt tack till min älskling, som dagligen står ut med alla mina problem. Som dagligen får mig att le och att orka kämpa. Du är en mycket speciell person, du vågar vara dig själv. Jag älskar ditt leende, din personlighet, din röst men framför allt annat hela dig. Dina söta sms, dina söta ord och ditt skratt exakt allt är så underbart med dig. Jag älskar dig över allt annat, tack för att du finns älskling ♥ ♥ 


Helt ärligt jag känner hur kroppen snart faller ihop.

"Mina bröder ni får mig alltid glad fastän vi träffas alldeles för sällan. Ett telefon samtal från någon av er kan göra hela ens dag. Jag har bara en helbror kvar i livet, men han betyder något så otroligt för mig fastän jag typ aldrig har någon kontakt med han. Sen har jag en halvbror som flyttat hemifrån, som hela tiden varit mitt stöd i livet. Visst vi har bråkat mycket men jag kan inte dölja det, jag älskar han över allt annat ändå. För hur mycket man än bråkar med sina syskon kommer dom alltid att finnas där för en och alltid vara en del av en själv."

Hann knappt mer än skriva det innan jag fick ett samtal. Att den enda brodern jag har trott varit mitt helsyskon hela mitt liv typ inte är det. Att min mor ljugit för både mig och pappa hela livet. Hur mycket detta är sant det vet jag inte. Men en sak är säker min lillebror liknar inte alls min riktiga pappa. Dom har ingen kontakt med varandra i dagsläget. Jag bråkar ständigt med mamma, för att korta perioder komma överens med henne. Jag har en pappa som älskar mig över allt annat, som verkligen gör allt för mig. Men det gör så ont att hela tiden ha bråk inom familjen. Vem vet sanningen bakom familjen? Vem är det som döljer den där svarta hemligheten? Om nu inte han är min riktiga bror, vem är då hans pappa?

Jag skulle ju åka ifrån allt och inte tänka, men tydligen så ville vissa personer annat. Att man aldrig kan få lugn och ro. Helt ärligt jag känner hur kroppen snart faller ihop. Orken är totalt utpumpad. Det kommer sak på sak och jag känner mig bara negativ. Men något sätt måste man få ut och allt och mitt bästa sätt att få ut det ifrån är genom att skriva om det.

Egentligen hur många av alla er jag umgås med dagligen / ofta kan säga att ni inte tycker det är jobbigt när jag mår som jag gör. När jag pendlar upp och ner hela tiden, samtidigt som jag försöker hålla god min utåt. Jag vet att alla ni som jag umgås med dagligen ser på mig om jag mår dåligt, jag behöver inte ens säga något. Vilket är så otroligt jobbigt ibland för jag vill inte tunga ner er med alla mina problem. Men samtidigt känns det så otroligt skönt att jag vet att jag alltid har er som ställer upp oavsett vad.

Sjukhuset är över nu för denna gång, troligtvis blir det sjukhuset imorgon med. Jäkla anfall man kan få ibland, dom trodde att detta berodde på värmen och nyklippt gräs. För det var det testerna visade mest på. Men att min förkylning satt sig på lungorna känns ju verkligen toppen, eller inte. Jag fryser för minsta lilla och skakar som en gren när det blåser. Inte normalt med andra ord, hoppas dom kan hitta något som hjälper mot detta snabbt. Men som sagt nu skiter vi i det nu har jag fått viktigare saker på hjärnan. Vissa tycker säkert jag är töntig som tar det här så hårt. Men seriöst jag har levt med min bror så gott som hela mitt liv, och jag älskar han över allt annat. Sen får man veta att han troligtvis inte är min bror. Jag kan inte säga mer än att detta gör så sjukt ont långt inne i mitt hjärta.

RSS 2.0