Att leva med sjukdom

Tre dagar kvar i skolan exakt nu. Sen blir det återigen att börja åka fram och tillbaka till Jönköping då alla sjukhus besök åter drar igång. Inget jag ser fram emot, men allt jag vill är att bli frisk. Jag kanske aldrig kommer att bli frisk men jag vill iallafall känna att jag orkar ta mig igenom dagarna. Att föddes med den sjukdomen som jag faktiskt har ger en inget enkelt liv. Det består oftast av flera läkarbesök i veckan, men just nu har jag fått en stark medicin som gör att jag orkar. Jag orkar en dag i taget och vågar inte tänka på morgon dagen. Många kallar min sjukdom för Astma men det är så mycket värre än så.

Man kan säga att sen jag var liten har jag drabbats av vätska i lungorna och oljud konstant och väldigt ofta. Senast halvåret har jag haft lunginflammation tre gånger och bara det är skrämmande. Men min kropp har inget immunförsvar och minsta lilla någon hostar på mig just nu så ligger jag. Man känner sig så svag men efter att jag gått på samtal på sjukhuset så vet jag att jag är skapt såhär och jag kan inte hjälpa att jag är sjuk. Alla har vi några brister och min största är detta.

Jag äter medicin som gör att jag får upp kraftigt i vikt, så just nu får man tänka på exakt allt man äter och röra på sig mycket för att hålla vikten och ej gå upp för mycket. Trots att jag är sjuk har jag denna terminen 94% närvaro i skolan och världens bästa betyg. När man ser MVG : na komma in på räls så blir man så stolt över att man kämpar som bara den.

Nu blir det en rolig helg med folket som får mig att må bra. För det är vad man behöver runt omkring sig när man inte mår som man ska.

Tack till alla ni som finns för mig ♥


Migrän

Tillbaka efter min kortare bloggpaus. Natten till idag har jag spytt större delarna av natten och min migrän har tagit över. Hoppas dock på att kunna gå till skolan imorgon för vill inte missa något större i skolan. Imorgon om jag orkar efter skolan blir det att gå på stan med pappa.

Vi har planer på att inhandla en mindre kontorstol till mig och en  ny sk olväska men det blir med största sannolikhet lite kläder också. Brukar alltid bli mycket annat med som man inte behöver egentligen.

Men iallafall så är planen att jag ska försöka komma i gång med bloggandet nu, måste bara fixa klart min blogg som ser ut som hej kom och hjälp mig.


Katastrof!

Magen är nu katastrof vilket slutade med att jag spytt återigen. Tänker inte satsa på någon mat detta dygn utan endast vätska. Då jag har väldigt svårt för att spy upp mat och skit. Vågar inte chansa för är detta magsjuka är det bättre att börja med vätskan redan nu. Då jag personligen anser att det är viktigare än mat.

Snack om ppiller.

Har under ungefär ett år käkat minipiller pågrund av att jag ofta har för stora blödningar vid mens. Sen nu senaste månaderna har jag haft en mollande smärta i nedre delen av magen. Men har tänkt att det kanske bara är lite biverkningar från just Cerazette:n (minipillerna). Men efter att jag knappt kom upp ur sängen igår och efter råd av bloggläsare här på bloggen ringde jag ner till Kvinnokliniken. Då jag flera ringt Ungdomsmottagningen men inte känner mig bra bemött där.


Så fick det blir och jag fick en tid idag. Jag fick träffa en barnmorska först där vi gick igenom allt grundligt. Ja om allt man brukar prata om: sexliv, familjeliv, mens, partner och allt det där. Riktigt pinsamt om jag får säga det själv, för det var rätt så påträngande frågor men det var bara att svara så gott man kunde. Efter en stund kom en manlig gynekolog in och jag fick genomgå en gynundersökning, usch för sånt säger jag bara. Men det gick bra det gjorde det och allt såg fint ut nu. Dock ansåg både barnmorskan och gynekologen att jag inte borde käka minipiller när jag har så starka blödningar då det inte minskar dom.


Så istället har jag nu fått äkta ppiller, vad jag tycker om det vet jag inte. Man ser alla biverkningar och skit. Men antar att det bara är att börja käka och se glad ut om jag vill slippa den mollande smärtan i magen. Dom nya tabletterna jag fick heter något så konstigt som Abelonelle, så får hoppas att dom blir bättre!


En mage som strejkar.

Dålig på att skriva just nu, men tänker alldeles för mycket. När tankarna inte är riktigt hemma just nu. Men det går framåt, är sjukt illamående just nu. Men antar att det går över innan jag gifter mig. Man får la hoppas iallafall, annars blir det sjukhuset ytterligare en gång. För att gå runt och oroa sig över vad som är fel med en själv tynger ner ens psyke något så otroligt. Men det går nog över får vi hoppas för det finns ändå lösningar på det hela, för människor har ju haft ont i alla årtalen. Men nu blir det att svara på lite kommentarer för att sedan fixa bloggen lite mer.


Dags att ändra levnadsvanor nu!


I flera dagar har jag varit stark och stått upp för farfar, enda tills jag inatt föll ihop helt själv igen. Efter att ha svimmat åter igen för jag inte hur många gånger bara senaste månaden kontaktade jag sjukhuset på morgonen. Åkte dit på eftermiddagen och fick träffa alla mina läkare i Jönköping på ett akutmöte.


Både läkarna, min familj och jag själv är riktigt orolig över min hälsa nu. Mina infektionsvärden var återigen skepp rätt åt helvete alldeles för höga. Hur kommer det sig? Det var ju jag som skulle ta det lugnt, vila och försöka bli frisk. Istället har jag gjort något så enormt stort bakslag. Men jag har bara mig själv och sjukhusmiljön att skylla. Jag själv minns inte ens när jag skötte mina mediciner tre dagar i rad, och då är det illa.


Men det ska det bli ändring på, för nu har jag bestämt mig jag vill bli frisk. Jag vill orka och framför allt slippa känna hur andningen ansträngs mer än nödvändigt. Att inte ens kunna ligga i en säng utan att känna att andningen täpps igen, då har det gått för långt. Så från och med imorgon, och framåt ska jag börja sköta mina mediciner. Då tänker säkert många av er, varför har hon inte gjort det alltid?

Men nej svaret på den får ni inte, för efter allt jag gått igenom. Så slutade jag att bry mig om mig själv och min egen hälsa. Vilket är något av det viktigaste i ens liv, för annars klarar man sig inte. Kroppen tar otroligt mycket smällar genom ens liv, men när det blir för mycket säger den ifrån. Vilket min tydligt gjort nu och därför ska jag ändra på detta. För jag vill verkligen inte bli sjukare än jag redan är.


RSS 2.0