Kontroll över mig själv igen.
Vissa människor runt omkring en önskar en bara smärta. Helt sjukt hur det kan vara så egentligen. Men jag vet att jag är värd mycket bättre än så. För jag har underbara vänner, någonlunda bra vård, en helt fantastisk familj och släkt. Människor som verkligen tar mig för den jag är, som skiter i om jag har ätstörningar eller är sjuk. Utan för dom får jag vara jag, och inte den där sjuka personen. Folk kan i dagsläget inte se på mig att jag har problem med ätstörningar, men inom mig är det så mycket tankar som snurrar runt och ibland kan jag riktigt känna hur hjärnan blir överhettat. Men jag vet att jag har något att kämpa för, jag vill ha ett så normalt liv som möjligt. Inte ett liv i en sjukhus säng och rinnande blod. Jag vill vara jag och inte den där andra personen som styr mig. Jag vill kunna dela min glädje men även min sorg med människor runt omkring mig som verkligen betyder något för mig. Inte personer som sviker mig eller behandlar mig illa.
Genom mitt liv har jag gått igenom så otroligt mycket och många gånger har jag bara velat ge upp helt. Men då har jag haft en underbar pappa och farmor som hela tiden sagt: Stanna upp! tänk vill du verkligen detta? Är det så här du vill leva ditt liv? Varenda gång har det funkat för stunden för jag vet att jag inte vill vara sjuk. Det är ju därför jag kämpat efter operationen och hela tiden går på alla sjukhusbesök. Det gör jag ju inte bara för att ha en anledning till att ge upp utan för att jag faktiskt vill något i livet. Alla vill vi olika saker, vissa av er vill ha en häst eller en cross men allt jag vill är att bli frisk. Jag vill kunna gå ut och gå och ha roligt med mina vänner och känna att jag duger, att jag orkar och att jag verkligen har ett mål med själva händelsen. Nu har jag otroligt fina vänner som alltid har ställt upp för mig i våt och torrt och alltid dragit upp mig när jag fallit och gjort allt till något bra istället.
Men det finns vissa människor där ute som verkligen vill se mig lida, som dagligen gör att jag faller flera steg neråt och inte orkar ta igen alla uppåt igen. Jag dränker mig själv i alla ord jag dagligen får höra, men även jobbiga saker som jag tvingas att se. För människor med styrka är detta ingenting men för oss som börjat på botten och försökt ta oss uppåt är detta en kamp. En daglig kamp där minsta lilla motvind känns som ett berg över en. Vissa av er tänker säkert nu vars vill hon komma, men det har jag inte svar på en. Alla orden bara snurrar.
När man känner sig svag går man med på dumma saker som man annars aldrig över hela sitt liv skulle gå med på. Efteråt känner man sig besviken, förnedrad och rent ut sagt äcklig. Man känner sig konstig, känns som att man inte känner sig själv. Men trots allt där innuti mig vet jag ju att normala jag finns. Men just nu är det bara alldeles för mycket runt omkring mig. Men jag kämpar och är så otroligt stolt över mig själv att jag denna gång inte gjort något över dumt. För visst har jag gjort dumma saker och tagit fel beslut genom mitt liv, men det gör vi nog alla någon gång. Det är inte bara jag som gör fel genom livet, utan alla gör nog något fel genom livet.
Dom senaste dagarna har jag verkligen tänkt på vad jag vill med mitt liv. I början var tankarna negativa och jag hade redan då bestämd mig för att jag inte skulle vilja uppleva mina tjugo årsdag, utan att jag helt säkert skulle ha tagit mitt liv innan dess. Men jag fortsatte mina tankar, och tillslut insåg jag att varför ska jag dö och lämna alla människor som faktiskt bryr sig om mig helt ensama. Varför ska jag vara så otroligt egoitisk mot dom, när dom inte har gjort mig något dumt. Vill jag verkligen se mina tårar rinna hela tiden för att sedan landa i en blodpöl blandat med ångest, skam, tvång och panik. När jag istället kan gå min egen väg och låta mitt normala jag styra mig själv.
Jag är långt i från perfekt det vet jag, men vad har jag gjort för fel i mitt liv? Vad har jag gjort för att just jag skulle bli så illa behandlad, att just jag skulle hamna där jag hamnade. Att jag hela tiden ska behöva gå runt och vara rädd och sällan kunna slappna av. Helt ärligt minns jag verkligen inte en enda natt där jag sovit bra detta året. Jag vaknar gång på gång pågrund av mardrömmar, gamla händelser och annat som förföljer mig. Många av er tänker nog nu, men gå vidare för fan då.
Men så enkelt är det inte, jag har fått hjälp genom åren och det är inget jag döljer. Jag fick hjälp av Barn och Ungdomspsykiatrin under hela sex års tid. Under dom åren vågade jag knappt gå utanför dörren själv, jag vågade knappt gå på toaletten för jag visste vad som kunde hända. Saker som är självklara för andra blev rena berget för mig att bestiga. Jag har under dessa åren haft en hel del förhållanden, där jag tydligt inte varit målet. Utan dom i slutändan behandlat mig som en boxningssäck, som för varje dag sjunkit lägre och lägre.
Men på senaste tid har jag försökt att göra allt för att ta kontroll över mig själv igen, jag har gjort saker som jag förr i tiden aldrig ens skulle våga tänka på. Jag har skrattat och haft roligt så pass mycket som jag aldrig trodde att jag var värd. Dom jag umgåts med har verkligen fått mig att känna mig speciell och att jag duger för den jag är. Trots detta är det något som fattas, jag känner mig inte fri. Verkligen inte långt ifrån, kan verkligen inte beskriva det med ord. Men måste försöka för det kan ju få mig själv att förstå vad som egentligen händer runt omkring mig. Samtidigt som jag verkligen behöver skriva av mig nu, känner jag blod och spy - smaken i munnen komma smygandes. Ett av mina alla stygn försvann alldeles nyss och tror att det ledde till en hel del blod. Jag orkar inte ens kolla upp det, för jag ligger och tänker på hur jag vill ha min framtid.
Farfar är sjuk, pappa är sjuk, mamma är sjuk, min bror är sjuk och jag hatar att se dom lida. För allt jag vill är att alla ska må bra. Jag vill inte förlora min farfar snart, jag vill ha han kvar bland oss på jorden många år till. Jag vill att proverna från pappas höft inte ska visa cancer, inte från mammas kropp heller. Jag vill att min bror ska orka börja skolan igen och inte bara stänga inne sig själv. För trots allt hur mycket jag än bråkar med dessa människor kommer dom ju alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.
Det spelar ingen roll hur mycket den personen sett på, sårad mig eller låtit mig lida. För långt där inne i mitt hjärta så finns dom där ändå trots allt. Fastän jag vill det eller inte. Men en än gång vill jag tacka alla som dagligen ställer upp för mig. Alla ni som verkligen får mig att se det där lilla ljuset i livet trots allt.
För oavsett vad som händer, vad jag gör, vad jag än säger, hur jag än tänker så vill jag kunna vara jag och verkligen inte den där andra personen som sänker mig själv helt. Jag vet att jag är fet, äcklig, värdelös, störd och allt negativt men snälla låt mig vara mig själv. Snälla det är verkligen allt jag begär och det är väl inte för mycket hoppas jag. Nu är det dags att sluta skriva och försöka kolla upp vars allt blod kommer ifrån.
sv: tack tack underbara du :D!
sv: ska sova, ska jobba imorgon :D
du då?<3
bara bra :)
hoppas att du får en underbar dag idag :D
sv: vadå?<3
Skönt att skriva av sig ibland =)
Vad gör du?
Kram
orkade inte läsa allt, men du har nog sagt allt om dig själv till mig redan, så jag vet hur du har det, bara att du fortsätter att kämpa, blire tungt, ge aldrig upp! <3
svar: varsågod <3
Sv;okej :)
DU ÄR INTE FET, INTE ÄCKLIG OCH BLA BLA, DU ÄR LIKA UNIK SOM ALLA ANDRA! <3
svar: ah, okej.
svar: ingen är perfekt, ALLA har nåt som dom inte gillar med sig själva, så.
svar: ja jp, men alla är unika på sitt sätt iaf, jag har också brister som jag hatar/ogillar med mig själv.
svar: precis, du ogillar vissa saker på/med dig, som jag gör, och vi båda är unika :)
fin blogg! och du är inte fet eller något :OO
starkt skrivit tjej!
svar: oh, du erkände att jag hade rätt, grattis! :D <3
svar: precis ;)
svar: haha varför? x) <3
svar: fy fan, kan inte dom göra nåt rätt?! :S
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
http://kateie.blogg.se
Jaa allt är bara fin fint jaow ;)
sj?
Ska kanske träffa pojkvännen ;)
durå?<3
svar: eehh, jaha, okej :S
Sv; slappa :D själv?
Sv; okej :D
Sv; Nej mest molnigt :D själv då?
Sv; trist!
- Rätt så snabb, så ja :)
vgd ?!
Sv; ta det lungt bara :) själv?
Sv; Tack :D jag tror det är en liten löss eller nått x)
Sv; sorry skrev till fel :)
Okej kul :)
Sv; jao :)
Skulle betyda jätte mycket om du röstade på mig i en foto tävling :)
Länkning för att visa min tacksamhet!
Förlåt om du inte gillar min reklam! :)
Sv; ne på knappen " gillar" :)
Sv; jaha okej :D
-steker i solen :D
allt väl idag ?!
Sv; Jadå :D
Tack så mycket! :D
Hejsöt'an vgd ? :)
inget spc, bara slappar :) händer ikväll`?
- Steker i solen :)!
Har ni sol hos er ?!
- kul, ja vi har sol här med !
Sv; Tack :D
- hoppas de håller uppe då :D
brukar du sola mkt :)?
Du är en riktig duktig skrivare!
Svar: Det är bra, hur är det själv?
- Ja :) hur mkt solar du ca ?
- Lite olika :) men ibland ligger jag 1 timme perdag, ibland inget alls :)
tycker synd om dig stumpan!
hoppas det blir bättre
kramis
Sv; jao :D
Har precis kommit hem från en dag i västerås med shopping på IKEA, lunch med syster och fått hjälp att fixa bilen!
Vad gör du?
Kram
Hejsan
Äru sugen på en ny design så kostar bara mina designers 75 kr eller 100 kr :P
Sv; Tack, allt är bra själv? :D
sv: en chihuahua :D
starkt skrivit tjejen!
sv: Jo, fast nu har jag åkt på en förkylning - har inte varit sjuk på länge, så är väl dags nu. :(
sv: okej :(<3
svar: DET ÄR JÄVLIGT SJUKT! alltså, har hela sjukhuset stängt eller? :S
svar: tack! :)