Domen från rättegången föll ner i brevlådan idag, och jag är inte mer än nöjd. Men nu drar vi ett stort jäkla fett streck över detta för nu orkar jag inte mer problem. Livet är för kort för att lägga energi på andra som bara vill förstöra för en. Därför är det från och med igår allt är stryckit för nu tar vi nya tag och kämpar för att få allt mycket bättre. För jag har insett en sak man inte hjälpa andra förens man hjälp sig själv.

Hur mycket man en ger andra råd så är det inte mer än rätt att dom inte tar åt sig om man själv gör samma misstag gång på gång. Genom åren har jag fått hjälp av Barn och ungdomspsykiatrin i ungefär sex år. Men man kan inte alltid luta sig mot dom för någon gång måste man stå upp för sig själv.

Jag har sätt mig själv sjunka men även öka när det gäller mitt eget självförtroende genom åren. Men jag vet att andra är inte värda att jag ska må dåligt. Att andra ser ner på en för att man är sjuk då är det bara deras problem och inte mitt. För jag vet att jag och alla andra som mår dåligt eller har gjort det är värda så mycket bättre än så. Vi är faktiskt människor och man är inte bättre för att fejkar leende dygnet runt, för det är helt okej att brista. Någon gång genom livet brister vi alla, men detta har bara gjort mig starkare.

Efter ett kort samtal med Sebastian idag så fick jag verkligen upp ögonen över hur hemska vissa av oss människor är. Hur kan man behandla människor som man träffar dagligen så dåligt att dom hamnar på psyket? Men ändå gå och lägga sig med gott samvete, det förstår jag verkligen inte. Därför bordde alla som läser detta och faktiskt många andra tänka igenom på hur man behandlar och beter sig inför andra människor. För kanske tar dom illa upp fastän man själv inte gör det.

Imorgon blir det praktik på en affär i Värnamo. Ska faktiskt blir rätt skönt faktiskt att slippa skolan en dag i veckan. Mer om detta får jag skriva någon annan dag när jag vet mer.