Mina tankar denna kväll går till folk som lever i fattigdomen. Att många av oss här i Sverige skickar pengar till utlandet när det finns barn och familjer i huvudtaget i vårt eget land som knappt själva har råd med mat och boende. Jag menar inget illa mot att hjälpa andra länder med när det klart och tydligt står i många artiklar att många i Sverige knappt har mat för dagen. Att en liten pojke som Axel ska behöva leva på mindre mat , när alla ska få leva under samma omständigheter. Livet är verkligen sjukt orättvisst ibland, jag vet att Axel mamma verkligen gör allt för honom. Men samtidigt så sitter jag här och tänker på just mig själv. Jag tillagar mat för att sedan slänga mycket, jag köper det jag vill ha och innerst inne tänker man inte ofta på hur andra har det. Men efter denna texten har det fått mig att tänka om. Jag kommer nog definitivt att börja laga mat som jag äter upp och inte slänger i framtiden och definitivt att sluta slösa på saker som man inte ens behöver. För att istället kunna hjälpa dom som har det mindre bra, för oavsett vad är alla människor värda lika mycket.

För att läsa mer om lilla "Axel" klicka här: http://vk.se/Article.jsp?article=464937&category=381 .