Det som väntar härnäst så nära som redan imorgon är skolstart för min del. Starkt blandade känslor men mest positva. För då får jag umgås med dom tjejerna som får mig att må bra, dom jag kan vara mig själv inför. Det är dom tjejerna jag inte träffat mer än två gånger detta sommarlov och jag saknar dom något så fruktansvärt. Men snart är vi återförenade igen och ska spendera fyra dagar i veckan med varandra. För det är detta året vi kommer börja med APU en dag i veckan, vilket jag ser framåt sjukt mycket. Då det inte bara blir skola, skola och skola hela tiden utan lite förändringar. Dock har vi en hel del nya lärare detta året, men det ska bli lite spännande faktiskt.

Vårat schema blev klart idag och helt ärligt är jag ganska nöjd med det. Dock jobbigt med långa dagar så ofta. Men fredagar känns toppen att få helg såpass tidigt på dygnet. Jag ser även mycket fram emot dom nya kurserna som startar detta året. Webbdesign, Estetiskt men även alla nya handelskurserna som jag i dagsläget inte vet vilka det blir. För det får vi veta på onsdag när vi får träffa iallafall en av våra nya handelslärare. Vi får dessutom ha henne tre lexioner, så är faktiskt lite väntansfull inför detta. Trots att vi detta året inte är minst på skolan, är jag faktiskt lite nervös. För det är så många nya elever som börjat ettan redan idag, men det får vi se imorgon.

Oavsett vad som händer i mitt liv detta året, är jag starkt bestämd med att jag ska klara skolan fullt ut även detta år. Oavsett om det blir bakslag i mina ätstörningar, inom familjen eller rent psykiskt så ska jag kämpa för detta vill jag verkligen klara. Har även fått frågan många gånger om varför jag går en PRIV linje, och det är som sagt för att jag varit sjuk både fysiskt och psykiskt under många år. Under min högstadietid hade jag mycket svåra ätstörningar vilket ledde till vård och nästan dagliga samtal på BUP - Barn och Ungdomspsykitrin. Där var det svaret och jag bryr mig inte vad andra tycker om denna linje, för jag anser att denna linje har hjälpt mig mycket i mitt liv.

Bloggen kommer att uppdateras när tid och tillfälle ges så vill inte ha en massa kommentarerna såsom: Du måste uppdatera nu!. För seriöst nu ska jag satsa allt på min familj, där jag har en pappa som är svårt sjuk men även min underbara vänner och min skolgång.

Detta höll jag på med igår, dock blev bilderna inte bra i cam så får se om jag kan scanna in bilden under dagen.

Längtar efter hösten och alla mysiga helger som tillbringas i husbilen med alla underbara människor.

Tror seriöst att jag börjar bli sjuk. Har jätte ont i magen fortfarande, men nu mår jag även illa. Som peppar på moset har jag även spytt nu på morgonen med. Huvudet bränner som en kokplatta och jag känner mig yr. Kanske är det för att vädret är som det och jag personligen blir lite deprimerad eller så är det början på sjukdom. För så om jag kan sluta må illa innan kvällen, annars blir detta en lugn och skön hemma kväll!

Godförmiddag och måste säga det direkt usch vilket äckligt väder vi har. Men som jag sagt tidigare denna veckan ser inte alls rolig ut när det gäller vädret. Sov verkligen inte bäst inatt pågrund av åskan och en massa regn som slog mot fönsterbrädan. Men inte mycket att göra åt, trots detta väntar hur mycket saker som helst ute på en. Men det får vänta bara det viktigaste som att sköta djuren kommer att göras i detta vädret. Tror även att jag ska ut och gosa lite med kattungarna, kanske inte skrivit det. Men här om dagen fick vi ytterligare massa kattungar. Ne nu blir det ut i regnat för det finns saker att sköta!

Fyfan vad det känns bra att ha fått säga exakt som man känner till en viss person. För varför ska jag hela tiden ta skit från honom på ett sätt som får en att må dåligt hela tiden. Finns ingen anledning till att jag ska må dåligt pågrund av honom alls. Helt ärligt hoppas jag bara att han har förstod nu och slutar kontakta mig eller min familj.

För en stund åt jag lite mat med farmor för att nu under kvällen bara ta det riktigt lugnt. Blir en lugn hemma kväll, egentligen skulle jag till Halmstad idag men när magen är som den är vill jag inte. Men en hemmakväll är inte dumt det heller

Kvällen börjar lida mot sitt slut, lite mat har intagits i magen. Höhö var nödvändigt för lite hungrig var jag faktiskt. Men det blev bara något enkelt idag men det duger för mig.

Om en stund ska vi gå ut en stund, har varit äckligt varmt idag. Men antar att man ska inte klaga för när det regnar kan man knappt vara ute alls. Men idag har det faktiskt varit skönare inomhus. Det blir nog en lite runda runt gården för ska jag bara ärlig är jag trött som bara den redan nu.

Imorgon blir det en lugn hemmadag. Har tänkt att sova ut länge, för har sovit alldeles för lite dom senaste dagarna.

Fick en hel del "påhoppningar" angående att ppiller inte är bra, men jag vill bara säga det att det där är väldigt olika från persont till person. Nu har jag aldrig ätit riktiga ppiller innan utan minipiller så jag vet inte hur man reagerar på dom. Men jag vet att det är värt att testa. För gör nästan vad som helst för att slippa blöda så mycket och ha ont hela tiden.

För en stund sedan kom min kompis hit, så det blir nog en lugn kväll. Men har jag tur kanske vi tar en joggingtur ikväll. För det känns som det skulle behövas just nu, för har en sådan otrolig energi i kroppen just nu. Men det får kvällen utvisa helt enkelt.

Har återigen tappat greppet över allt, vill egentligen inte erkänna det för någon just nu. Men det är ju mitt liv det handlar om, återigen har jag inte tagit astma medicinen på flera dagar. Återigen har fingrarna kommit fram och tårarna spruttat. Men varför vet jag inte. Men det löser sig det med tiden får man väl hoppas.

Har under ungefär ett år käkat minipiller pågrund av att jag ofta har för stora blödningar vid mens. Sen nu senaste månaderna har jag haft en mollande smärta i nedre delen av magen. Men har tänkt att det kanske bara är lite biverkningar från just Cerazette:n (minipillerna). Men efter att jag knappt kom upp ur sängen igår och efter råd av bloggläsare här på bloggen ringde jag ner till Kvinnokliniken. Då jag flera ringt Ungdomsmottagningen men inte känner mig bra bemött där.

Så fick det blir och jag fick en tid idag. Jag fick träffa en barnmorska först där vi gick igenom allt grundligt. Ja om allt man brukar prata om: sexliv, familjeliv, mens, partner och allt det där. Riktigt pinsamt om jag får säga det själv, för det var rätt så påträngande frågor men det var bara att svara så gott man kunde. Efter en stund kom en manlig gynekolog in och jag fick genomgå en gynundersökning, usch för sånt säger jag bara. Men det gick bra det gjorde det och allt såg fint ut nu. Dock ansåg både barnmorskan och gynekologen att jag inte borde käka minipiller när jag har så starka blödningar då det inte minskar dom.

Så istället har jag nu fått äkta ppiller, vad jag tycker om det vet jag inte. Man ser alla biverkningar och skit. Men antar att det bara är att börja käka och se glad ut om jag vill slippa den mollande smärtan i magen. Dom nya tabletterna jag fick heter något så konstigt som Abelonelle, så får hoppas att dom blir bättre!

Nu om några minuter bär det av till Värnamo sjukhus där jag ska träffa en läkare, för att sedan följa med syster yster till ett större sjukhus. Önskar verkligen älskade syster all lycka idag, för det hon ska gå igenom är mycket allvarligt. Men som sagt all lycka till henne. ♥

Annars idag är planerna få, ska väl vara med syster och hennes pojkvän ett tag. För att sedan fara och bada en stund. Senare på kvällen får vi se om det blir fest i Värnamo. Men iallafall ni läsare får ha en toppen dag idag.

Vad tycks om min nya headern? Tycker ni att jag ska behålla den ett tag eller ha min gamla ett tag till?

Nu har jag varit hos farmor och ätit, riktigt gott var det faktiskt. Om en stund blir det att gå ut med pappa och hans vänner och gå en sväng ner för att kolla kräftburarna. Igår hade vi fått en lake i buren, det liknar en ål det var liite spännande faktiskt. Annars idag har jag inga speciella planer för dagen, ska mest vila. För som jag skrivit flera gånger innan är inte jag och min mage överens just nu. Jätte fint väder ute men orkar knappt resa mig ur sängen men blir nog att försöka vara ute en liten stund iallafall.

Någon av er som har några bra bloggar att tipsa om? Som man kan börja följa via bloglovin. Har just nu inte så många av läsa då min vanliga bloglovin användare blivit borttagen.

Godmorgon eller ja godförmiddag. Klev upp för ungefär två timmar sen, men hade gärna velat stanna kvar. För magen strejkar idag med om inte ännu värre idag. Det är säkert enda nackdelen med att vara tjej att man kan få så ont när man har mens, men det går nog över snart hoppas jag verkligen. Trots det så blir det nog sjukhuset ikväll en stund för måste snacka med dom. Men det ska nog gå bra det med.

Snart blir det att gå ner och äta lunch med farmor. Då hon ville att jag skulle äta med henne idag, det blir säkert bra. Fastän jag inte är hungrig alls får jag väl försöka äta lite ändå.

Dålig på att skriva just nu, men tänker alldeles för mycket. När tankarna inte är riktigt hemma just nu. Men det går framåt, är sjukt illamående just nu. Men antar att det går över innan jag gifter mig. Man får la hoppas iallafall, annars blir det sjukhuset ytterligare en gång. För att gå runt och oroa sig över vad som är fel med en själv tynger ner ens psyke något så otroligt. Men det går nog över får vi hoppas för det finns ändå lösningar på det hela, för människor har ju haft ont i alla årtalen. Men nu blir det att svara på lite kommentarer för att sedan fixa bloggen lite mer.

Helgen har varit underbar i sina tecken, men även jobbig på vissa fronter. Men efter upplevelsen med helikopter så känner jag mig en bit mer hel. Det var som en nytändning i livet, som fick mig att se att det finns även positiva saker att uppleva genom livet. Att livet inte alltid ska vara en kamp hur mycket det en känns så ofta. Att trots att livet kan bestå av mest motgångar vissa stunder i livet så finns det även en hel del positva saker som kan vara så nära som bakom hörnet.

Jag tänker på dig älskade dig, du som valde att ge upp ditt liv och lämna oss nära här på jorden. Men jag vet att du inte mådde bra, men samtidigt vet jag att vi hade kunnat lösa detta på ett mycket bättre sätt än såhär. Men älskade du kommer alltid att vara en stor del av mitt liv, och jag vet att just du finns alltid där bland oss fastän vi inte kan se eller känna dig. Tack för tiden du och jag fick tillsammans älskade syster ♥

Mina tankar dom senaste dagarna har även gått en hel del till min farfar. Samtidigt som jag saknar honom något så enormt så är jag så otroligt glad att han slipper lida nu. Att han har fått frid, jag kan inte säga äntligen frid. För det låter fel men min farfar har lidit i runt tre år som han bott på ett äldreboende. Där han inprincip levt ett liv på mediciner och trång luft. Det är inget värdig liv, missförstå mig inte fel nu. Hur mycket jag än vet att han slipper lida nu så saknar jag verkligen honom över allt annat.

Det är inte nyttigt att tänka så mycket som jag gjort dom senaste dagarna för det slutade med att jag glömde allt det viktigaste hemma. Har inte fått i mig medicin på flera dygn, vilket ledde till ett besök på sjukhuset idag. Med störtblödningar från flera ställen samtidigt och en mage som bara vill krampa i fosterställning var det helt enkelt outhärligt. Så efter en gynundersökning och lite provtagningar konstaterade dom att jag hade järnbrist, men att jag även ska tillbaka till sjukhuset under veckan för ny gynundersökning men då även med ett ultraljud. För att se om magen börjat blöda igen efter ett "drama" för några veckor sen. Ett drama som jag endast minns med hat, ilska och ångest.

Sen fick vi även ett jobbigt samtal från sjukhuset idag angående pappa men vi får hålla ihop och försöka vara starka tillsammans. Imorgon blir det att åka en tur ner till sjukhuset både med mig och min far. För det känns helt enkelt nödvändigt efter det samtalet. Dels för att vi båda behöver prata men även få lite klarhet om vad som kommer hända härnäst. Om man ens vågar börjar planera dagarna i förväg eller helt enkelt får avvakta och se vad som händer dag för dag framöver. För viktigast just nu är helt enkelt att inget ska sluta helt nu.

Att en person kan gå så långt, att den försöker styra helt över än. Då har det gått alldeles för långt samtidigt som det vid det här laget är svårt att sätta stopp på det som händer. För mina ord och känslor spelar ingen roll enligt han. För enligt han är det bara hans vilja och hans känslor som räknas. Han vill säkert jag ska känna såhär som jag gör.

Jag känner mig äckligt förföljd, för vad jag än gör tvingar han mig att stå till svars för det. Oavsett om jag varit på toaletten eller varit med killkompis så verkar det som att han alltid har något att klaga på. Han tål verkligen inte att se eller höra att jag är lycklig för några få dagar. Jag tänker inte gå ut med namn här på bloggen men vet att du läser min blogg, så säger bara en sak: Tänk igenom vad du håller på med.

Ska man verkligen behöva sitta hemma och vara rädd för att ens föräldrar ska fara och handla. För att man då blir ensam hemma och vet att du med största sannolikhet dyker upp här. Att knappt våga logga in på datorn för att vet att du skriver då, samtidigt som man vet att man måste plugga via datorn. Att just du, en sådan idiot som dig kan begränsa mitt liv så mycket som du gör.

Du får mig att känna mig helt handikappad när du förföljer mig så som du gör. Är det via datorn är det telefonen eller tvärtom. Det är så sjukt läskigt att veta att du bor två mil ifrån mig och aldrig har tänkt att ge dig förens du fått mig i säng. För ja exakt så är det de känns nu. Du säger du vill vara med än vän, men kan du inte bara förstå att jag inte är intresserad. Ska det verkligen behöva vara så äckligt svårt att fatta att jag är en människa med egen vilja.

Att jag oavsett vad du skriver eller säger till mig fortfarande alltid komma vara jag. Att dina äckliga ord inte kan få mina känslor att ändra på sig. Okej att du går på mig för jag har inte brustit helt än, jag kan orkar några veckor till med denna psykiska smärta. Men när du går på min familj så har du bara gått alldeles för långt. Min familj ska du låta vara och mig med för den delen. Men om du nu måste hålla på med någon, snälla låt min familj slippa utstå din dagliga smärta som du ger.

Jag kommer inte orka denna smärta för alltid, det gör ingen. Vi har alla en bristningsgräns och min är snart nåd. Men det märks att det är det du vill, du vill att jag ska ligga, skaka, gråta och vara ångestfull. Men du ska inte få känna den stoltheten att du lyckats knäcka mig för nu ska vi ta tag i det en gång för alla.