Kanske blir det här mitt sista blogginlägg för all framtid, kanske inte. Just nu är det faktiskt för mycket som händer. Mycket inom familjen som egentligen kanske inte så bra att nämna just på internet. Men en sak är saker pappa kommer bli frisk, och det kanske redan inom en månad. För han ska få hjälp nu så han slipper lida och bara det gör att jag själv mår en hel del bättre inombords. För utan min pappa hade jag inte haft någonstans av bo idag. Utan han hade jag nog heller inte levt för det var han som tog emot mig när jag var som svagast.

Senaste veckan har också varit mycket jobbig. Efter dagarna i skåne kände jag mig halv. Allt blev fel och det är säkert mitt fel. Eller iallafall så känns det åtminstonde så. En händelse och jag har seriöst mått dåligt och varit rädd enda sen dess. Rädslan av att förlora den man älskar över allt annat, trots allt som hänt. Rädslan för vad som komma skall i livet men framför allt den där svaga känslan som gör att man inte vet vad man vill med livet. Alla orden, alla kramarna, alla pussarna och allt det vi gått igenom tillsammans känns ändå som en underbar tid. För utan dig hade jag inte varit den personen jag är idag. Vårat förhållande har gett mig så mycket här i livet, men nu på slutet har det bara gått nedför. Jag skulle aldrig kommit till dig, för det var efter det allt blev kaput. Ingen av oss mår bra efter det, fastän jag hade en trevlig vecka hos dig. En vecka där man kunde slappna av och fick mycket lugn och ro. Men samtidigt enda sen man kom hem har den där händelsen förföljt en i bakhuvudet hela tiden, vilket gjort att man gång på gång tvekat på sig själv hur man ska hantera denna händelse. Vad som hände är inget jag vill gå ut med på bloggen, dom som bör veta dom veta.

Efter några dagar blev allt jobbigt mellan oss och vi bestämde väl kort att och gott att båda behövde tid att tänka. Jag tog det fel som om han inte ville ha kontakt med mig mer och det blev diskussioner kring det. Sen efter det har det la varit till och från i flera dagar. Ett flertal av hans vänner har skrivit på msn att dom hört att jag och han aldrig varit tillsammans och att han sagt andra saker till dom än till mig. Vilket med gjort sjukt ont, men eftersom vi bestämt oss för att skita i alla andra gjorde jag ingen större sak av detta. Mina vänner har smsat till andra personer utan att tänka sig för att det varit gruppchat på min mobil så att han fått alla dessa smsen. Vilket skapat en hel del problem det med vilket inte gjort det hela lättare precis.

Att just allt detta skulle hända med honom när det är som mest med pappas sjukdom är egentligen endast otur. För det blir som mer, mer och ännu mer när bägare redan är översvämmad.

Trots detta har jag ändå gått i skolan tre dagar första skolveckan, och det känns för en gång skull roligt i skolan. Alla nya kurser känns faktiskt spännande och jag kan för en gång skull säga att jag ser framåt emot denna terminen i skolan. Vi har fått en hel del nya lärare, visa verkar bättre än andra. Men så är det ju altid man kan aldrig varit nöjd med allt.

Har även varit en sväng på High Charparal dom senaste dagarna, där jag införskaffade mig en massa ramar till alla bilderna jag har satt upp på vägen med häftstift. Vi åt även en mycket mumsig lunch buffé i baren där. Senare ikväll blir det kanske att börja spika upp alla tavlorna, men framför allt att tänka igenom allt som hänt så långt tillbaka som den senaste månaden. Men det kommer att lösas detta det vet jag, även fast jag inte kan skriva ut ens en femtedel av allt som hänt här på bloggen så ska ni ändå veta att det är ni läsare som även ni gett mig mycket genom livet. Men era dagligen söta och stöttade kommentarer.

Som slutet på detta inlägg vill jag passa på att tacka min älskade pappa, farmor, släkt, vänner och alla ni andra som har ställt upp för ert underbara stöd. Även ett stort tack till älskade Cajsa som ni finner HÄR för ditt underbara stöd inatt.