Något så grymt mycket tankar just nu, vilket leder en själv till vansinne. Är inte tankarna positiva så är det negativa för rent ut sagt aldrig kan huvudet få slappna av. Efter alla ord man fick under gårdagen från en tjej och en kille blev det rent ut sagt för mycket.

Kvällen slutade med att ett sms skickades iväg till älsklingen som han tog totalt fel. Men jag förstår han det skulle jag nog med gjort om jag fick det, men det var så svårt för det var verkligen inget illa jag menade. Men det slutade med att han körde hit nästan trettio mil mitt i natten. Men inte orkade jag prata men bäst som älskling är så tog han hänsyn till det. Vilket är så skönt att han ändå stannade där och höll om mig när allt var som in princip värst. Efter att ha tillbringat hela dagen med honom känns det lite bättre faktiskt. Även fast jag har skuldkänslor att du körde nästan trettio mil inatt och trettio mil hem nu så är jag så otroligt glad att du gjorde det. Tack älskling för att du tog din tid och ork för att komma ♥

Men det är långt ifrån bra det är det verkligen inte. Att se vissa personer lida och själv se pressen öka över en själv gör så jävulst ont. Det känns inte som att jag duger till längre. Inte ens till det minsta lilla eller jo kanske mina djur för inför dom kan jag vara som jag är. Kan låta tårarna spruta och dom sakta trycker sig närmare mig, dom som säger att djur inte är kärlek dom ljuger. För så otroligt mycket kärlek som dom giver mig dagligen är ofattbart. Även fast jag är päls allergiker så stoppar det inte mig från att hålla och gosa med dom.

Det blir nog inte så mycket bättre just nu även fast jag verkligen skulle behöva det. Men vissa människor vill verkligen inte att man ska orka leva. Men denna gången ska dom inte få sänka mig mer än såhär i huvudtaget. Denna gången har jag människor som står starka vid min sida som jag vet alltid kommer stötta mig. Visst det har varit mycket med alla sjukhusbesök inom släkten nu en tid. Men som folk brukar säga efter regn kommer sol.

Jag vill inte trilla dit igen. Jag vill verkligen inte bli beroende av andra människor för att klara av att leva. Jag vill inte ligga där med slangar och öppna sår igen. Därför får jag snart rycka upp mig och dra ett streck. För det är inget som gör att dessa människor är värda att sänka mig i huvudtaget. För är dom så låga som dom är ska dom inte få förstöra mitt liv. För ett liv måste ha större värda än såhär. Man kan inte bara kasta bort sitt liv på må dåligt pågrund av andra. Så nu säger jag bara dra åt helvete till alla som försöker förstöra för mig dagligen. Bara för att det enligt dom gör så ont att se att jag för en gång skull är lycklig!