"Mina bröder ni får mig alltid glad fastän vi träffas alldeles för sällan. Ett telefon samtal från någon av er kan göra hela ens dag. Jag har bara en helbror kvar i livet, men han betyder något så otroligt för mig fastän jag typ aldrig har någon kontakt med han. Sen har jag en halvbror som flyttat hemifrån, som hela tiden varit mitt stöd i livet. Visst vi har bråkat mycket men jag kan inte dölja det, jag älskar han över allt annat ändå. För hur mycket man än bråkar med sina syskon kommer dom alltid att finnas där för en och alltid vara en del av en själv."

Hann knappt mer än skriva det innan jag fick ett samtal. Att den enda brodern jag har trott varit mitt helsyskon hela mitt liv typ inte är det. Att min mor ljugit för både mig och pappa hela livet. Hur mycket detta är sant det vet jag inte. Men en sak är säker min lillebror liknar inte alls min riktiga pappa. Dom har ingen kontakt med varandra i dagsläget. Jag bråkar ständigt med mamma, för att korta perioder komma överens med henne. Jag har en pappa som älskar mig över allt annat, som verkligen gör allt för mig. Men det gör så ont att hela tiden ha bråk inom familjen. Vem vet sanningen bakom familjen? Vem är det som döljer den där svarta hemligheten? Om nu inte han är min riktiga bror, vem är då hans pappa?

Jag skulle ju åka ifrån allt och inte tänka, men tydligen så ville vissa personer annat. Att man aldrig kan få lugn och ro. Helt ärligt jag känner hur kroppen snart faller ihop. Orken är totalt utpumpad. Det kommer sak på sak och jag känner mig bara negativ. Men något sätt måste man få ut och allt och mitt bästa sätt att få ut det ifrån är genom att skriva om det.

Egentligen hur många av alla er jag umgås med dagligen / ofta kan säga att ni inte tycker det är jobbigt när jag mår som jag gör. När jag pendlar upp och ner hela tiden, samtidigt som jag försöker hålla god min utåt. Jag vet att alla ni som jag umgås med dagligen ser på mig om jag mår dåligt, jag behöver inte ens säga något. Vilket är så otroligt jobbigt ibland för jag vill inte tunga ner er med alla mina problem. Men samtidigt känns det så otroligt skönt att jag vet att jag alltid har er som ställer upp oavsett vad.

Sjukhuset är över nu för denna gång, troligtvis blir det sjukhuset imorgon med. Jäkla anfall man kan få ibland, dom trodde att detta berodde på värmen och nyklippt gräs. För det var det testerna visade mest på. Men att min förkylning satt sig på lungorna känns ju verkligen toppen, eller inte. Jag fryser för minsta lilla och skakar som en gren när det blåser. Inte normalt med andra ord, hoppas dom kan hitta något som hjälper mot detta snabbt. Men som sagt nu skiter vi i det nu har jag fått viktigare saker på hjärnan. Vissa tycker säkert jag är töntig som tar det här så hårt. Men seriöst jag har levt med min bror så gott som hela mitt liv, och jag älskar han över allt annat. Sen får man veta att han troligtvis inte är min bror. Jag kan inte säga mer än att detta gör så sjukt ont långt inne i mitt hjärta.