Bild från i höstas men ute fortsätter pappa med att måla gården, medans jag sitter inne. För i detta äckliga väder vill jag inte vara ute. Men så roligt att målningen äntligen börjas synas. Det blir nog jätte bra när det är klart får vi hoppas.

Mina bröder ni får mig alltid glad fastän vi träffas alldeles för sällan. Ett telefon samtal från någon av er kan göra hela ens dag. Jag har bara en helbror kvar i livet, men han betyder något så otroligt för mig fastän jag typ aldrig har någon kontakt med han. Sen har jag en halvbror som flyttat hemifrån, som hela tiden varit mitt stöd i livet. Visst vi har bråkat mycket men jag kan inte dölja det, jag älskar han över allt annat ändå. För hur mycket man än bråkar med sina syskon kommer dom alltid att finnas där för en och alltid vara en del av en själv.

Andra sidan, och just nu känns allt så mycket bättre. Jag får vara med dom jag älskar och kan verkligen leva ut och vara mig själv till fullo. Vilket sällan händer på hemma plan då man hela tiden ska anpassa sig till alla andra. Men dessa dagarna ska jag verkligen försöka släppa allt och tänka på att jag själv ska bli frisk i första hand.

Var nyligen på sjukhuset, och en början till lunginflammation sitter just nu på kroppen. Näsan och ögonen rinner som bara den. Jag känner mig täppt i näsan och svullen i hela halsen. Bästa ställningen just nu är sittandes, för då får jag i alla fall luft. Testade att ligga en stund innan men slutade med att jag blev helt blek och kall så han kom och skakade om mig. Men det slutade bra, jag har nu fått koksaltlösning till näsan. Har även fått i mig dubbla doser av mina astma medicin så att det ska underlätta andningen lite i alla fall.

Framåt kvällen blir det att grilla och umgås med alla här. Det kan inte bli fel just nu, hoppas bara att jag orkar vara uppe hela kvällen. Imorgon blir det att kanske bada lite men inget är bestämt ännu. Då jag har sår på kroppen som jag måste tänka på i första hand. Saltvatten och infekterade sår ska inte vara så bra ihop enligt läkarna.

Snacka nyligen med pappa och massa nya problem och komplikationer har uppkommit. Pappa kommer med största sannolikhet att spendera nästan hela sin semester på sjukhuset. Allt roligt vi hade planerat får kanske flyttas framåt till pappa mår lite bättre. Men nu är pappas hälsa viktigare än nöjen, absolut och allt jag vill är att vi ska få veta vad det är pappa lider av. Först snackade dom om gammalt fragment i kroppen, sen tumör och ja vi har många bud nu. Skulle bara vara så skönt att få ett slutligt beslut så att man kan jobba efter det och sen slappna av.

Ett litet samtal men ändå så många ord. Men det känns skönt nu i alla fall och det är ju huvudsaken. Är så glad att vi kunde prata om det, för som du själv vet vill jag verkligen inte förlora det vi har oss emellan. Tack, du vet vem du är ♥

Nu tar jag en seriös break, lämnar allt där det är och bara åker iväg i hopp om att få tänka på annat. Det är med blandade känslor man åker ifrån dom man umgåtss med dagligen, människorna som gör mig hel. Som dagligen gör att jag skrattar och lever vidare. Men det blir ingen lång break för snart ska jag vara hemma där jag hör hemma bland min underbara vänner, familj och släkt. Föresten får inte glömma mina underbara djur som alltid ger mig kärlek när jag behöver det som mest.

Djuren måste nog vara mina aboslut bästa vänner för dom dömer aldrig mig och finns där för mig oavsett vad. Nu kanske ni tycker jag låter konstig, men för alla er som har en bra relation till era djur så förstår ni nog. Man känner sig aldrig ensam när man har sina djur nära en.

Det är med en otroligt lättnad jag lämnar hemmet för farfar är hemma, han är dock långt ifrån bra. Men han klarar sig nu utan syrgas och dropp. Vilket är otroligt stora framsteg sen i måndags då han låg inför döden. Läkarnas ord där i måndags kväll gjorde så ont, dom var nästan helt säkra på att farfar inte skulle klara kvällen ens men det gjorde han som tur var. Min farfar är stark det är han verkligen och jag är så otroligt stolt över min farfar.

Åter till det med min kompis, allt känns förlorad. Han vet inte om han klarar av att inse det jag känner. Han sa rakt ut att mina ord gjort ett stort hål i hans hjärta. Men jag vet inte, för det sista jag vill är att såra någon. Men jag vet att jag har gjort rätt beslut, det skulle aldrig funka. Älskade vän, det kommer att bli bäst såhär jag lovar. Bara du kan förstå hur jag tänker, för vill verkligen inte förlora dig som vän. Men vi får snacka mer när jag kommer hem, det måste vi verkligen. För Linus Rehn Thomson vi har mycket minnen tillsammans och jag vill verkligen inte att dom ska sluta här.

Vill passa på att önska er alla där ute ett par toppen dagar nu. För det hoppas jag verkligen att jag får. För det behöver jag enligt många just nu. Jag har varit frånvarande länge nog nu och behöver tid för mig själv att kunna tänka igenom allt. Förhoppningsvis kommer jag hem och då starkare än någonsin. Tack till Elin, Emma G, Caroline, Ida, Jesper, Filip, Simon, Linus, Emma H, Sara och Marina för era underara ord som dagligen stärker mig och ger mig nytt hopp här i livet.

Några få ord fick jag höra dig innan jag ska fara, visst jag är glad. Men det känns konstigt för jag vill alltid höra din röst. Men du var upptagen och gjorde annat och jag förstår dig jag är verkligen inte rolig att prata med. Men vi får prata någon fler gång, det hoppas jag verkligen. För inte ens några minuter extra hade du tid med, det är sådena saker som skulle betyda sjukt mycket. För jag gör allt för dig när jag är med folk, men som sagt jag förstår dig. För jag är verkligen inte rolig att prata med.

Att vissa människor inte kan förstå, att man inte vill ha kontakt med dom. Utan att man vill gå vidare, för att det kommer bli bäst så i längden. Att man inte orkar allt tjaffs och dagligen massa bråk. Att det enda man vill ha är lugn och ro. Iallafall jag vill att folk ska kunna acceptera min egna vilja och inte strida emot den. Kunna tåla att jag säger ifrån när jag inte vill eller orkar mer. Men det är uppenbart för mycket begärt, för hela tiden känns det som att folk kör över min egen vilja.

Mycket går framåt, det gör det verkligen. Om jag säger annat så ljuger jag, och det hör inte till min stil. Farfars tillstånd är i dagsläget mer stabilt och bara det gör att man kan slappna av lite. Pappa jobbar på så gott han kan, samtidigt som man själv bara låter dagarna passera till ingen nytta alls. Eller visst jag lever ju och jag skrattar. Det gör jag verkligen, men vad har jag fått ut av dessa veckorna? Umgås med folk kan man göra nästan vad som helst det vet jag. Men det har man haft extra mycket tid för senaste dagarna.

Jag har umgåtts med en vän nästan dygnet runt, enda tills hans eget förhållande sprack. Då vände våran vänskap helt och nu mera vill han vara mer än vän. Det gör så otroligt ont, jag vet knappt själv vars jag har han i dagsläget. Konstiga läten som min pappa blev ett stort vittne för när man själv inte hörde. Alla konstiga sms, och alla ord som bara bubblar runt omkring en. Hur kunde våran långa vänskap vända så snabbt. Enligt dig vill du inget annat än börja bygga på ett förhållade och det sa du rakt ut till mig. Till och med öga mot öga och jag kände hur det kom en vindpust som tygde ner hela min kropp. Jag gick från fri till att bära på en stor svart sten i hjärtat. Samtidigt som du betyder så otroligt mycket för migoch speciellt våran vänskap oss emellan så är inte detta rätt. Jag vill inte mer och vet faktiskt inte hur man ska säga det på rätt sätt. För du känner mig och du vet att jag aldrig vill såra något, det vet du verkligen. Jag vill verkligen bara ditt bästa men ibland kanske det inte funkar.

Någon gång måste även jag vara ärlig, och sluta hålla allt inom mig. För tillslut om jag fortsätter hålla allt inom mig så kommer jag bli så tung och inte orka bära allt själv. Vilket kommer att leda till att om detta fortsätter att utveckla sig i samma takt som det gjort så kommer jag snart ligga. För jag vill verkligen verkligen verkligen verkligen inte förlora dig som vän. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du själv snart inser att det aldrig kommer funka mellan oss. Det jag känner för dig är endast vänskap, och det är verkligen det jag vill ha dig under. För du har varit en äkta vän för mig under dessa år när det varit som värst.

Du har sätt mig falla, men även sätt mig ta mig upp igen. Det är sånt som vänner gör. Dom finns där oavsett vad och det vill jag fortsätta göra för dig. Jag vill inte se dig falla pågrund av mig, utan jag vill se dig bli starkare av våran vänskap.

Imorgon blir det att fara ut och äta med pappa, och det är väldigt blandade känslor inför det. Jag behöver inte äta jag är fet nog. Hur ska jag klara av att äta inför alla andra där? Vi ska äta kina buffe på en fin resturang och jag vill verkligen inte göra pappa besviken. Så jag ska äta det ska jag göra, för hans skull. Lite för min egen för jag vill inte gå hungrig. Men det sista jag vill just nu är att svika pappa när han mår som han mår. Så imorgon tar jag ett kliv och äter inför många andra. Jag ska klara det för detta får verkligen inte gå fel.